Kvällens match på TV4 Sport

mellan BP och Häcken kan enklast beskrivas som torftig.
Obefintligt underhållningsvärde och undermåligt spel.
Man kunde inte ens sitta och njuta av desperationen och glöden som kan prägla en match i Superettan mellan två jämbördiga lag som ska tillhöra seriens övre halva och kanske till och med vara stark intressent till en av de Allsvenska platserna, av den enkla anledningen att det inte fanns något att se av varken det ena eller det andra.
En tvättäkta skitmatch helt enkelt.
Precis som Gais-IFK Norrköping i går.

Fick sms från två av varandra helt oberoende gaisare igår. Båda hade varit på Ullevi.
Båda var lika uppgivet trötta i sina formuleringar.
Kan ha varit den absolut sämsta match jag sett i hela mitt liv, menade den ena av de två håglösa gaisarna.
Ett destruktivt lustmord på gräs tyckte makrill nummer två.

Hur det gick på Grimsta tidigare i kväll?
0-0 såklart, det mest gångbara resultatet i svensk fotboll den senaste veckan.

I morgon kommer små länningarna till Ullevi.
Kan bli ett riktigt sömnpiller till match.
Kan också bli tätt, hårt, chansrikt och tempostarkt.

I min värld är det skit samma hur matchen ser ut så länge Blåvitt vinner.

En av Blåvitts allra viktigaste gör säsongsdebut i truppen morgon. Givetvis snackar jag om Adam Johansson, lillkillen som i sin bästa stunder måste klassas som en av landets absolut bästa ytterbackar. Klok, frän, modern, snabb och offensiva kvaliteter av flera dimensioner förutom de precisa inläggen. Jag säger bara äntligen är han tillbaka. Han har varit saknad.

Att hoppas på Adam från start är väl att önskedrömma men å andra sidan så har ju inte tränartrojkan i Blåvitt gjort sig kända som en Icke-gamblande trio.

Tyvärr är Olsson fortfarande inte på banan men förhoppningsvis kan han vara med i sista matchen före uppehållet mot Elfsborg i nästa vecka.

Gustaf äter upp innermittfältet och spottar ut de vältuggade resterna i höjd med motståndarnas straffområde i perfekt avslutningsläge för en revanschsugen stor-Alex.
Eller varför inte en lång boll bakom den mer än lovligt tröga backlinjen, perfekt för Tobbe att driva järnet på innan han lurar Wastå halvvägs tillbaka till Ölandsbron.

Eller varför inte båda delarna?

Nu fluortablett och kanske en halv banan. I omvänd ordning. I morgon bitti: tandläkaren. Isch!