3 väntade, viktiga och supersköna poäng, tagna på ett inte alls lika säkert sätt som man kan luras att tro när man ser utklassningssiffrorna. Det var 1-0 i halvtid efter ett självmål även om kanske Wallerstedt får credd målet...och det målet var väl typ det enda som gladde en Blåvit själ - på Ullevi eller framför TV4 - efter första halvlek.
Sen i andra halvlek vete fan vad som hände...men klassikern Det kändes som att hemmalaget kom ut som ett helt nytt lag kändes extremt välapplicerbar.
Av två anledningar kan jag säga rakt av.
Ett: Norrköping slutade spela. Varför vet jag inte. Kanske har de fystränat för dåligt, för det var så tydligt i andra halvlek att de verkligen inte orkade att följa Blåvitts tempo. Måste säga att jag är förvånad över hur svagt de uppträdde i andra halvlek. Visst kan det kännas frustrerande att inte få utdelning efter en såpass habil första halvlek men inte fan tappar man väl allt på det sättet som Norrköping gjorde sista 45 om man är ett allsvenskt lag? Kan de inte bättre än så snackar vi Superettan nästa säsong. Lätt.
Två: Tobbe tog verkligen chansen och visade uttagningskommittén att han är en man för startelvan. Ett väldigt snyggt och iskallt mål med högern som han själv initierade, och som Pontus slutbäddade för med en nätt liten klack, och en skitskön assist till Gustavs 3-0.
Tobbe var på ett grymt spelhumör i allmänhet, han löpte, tunnlade och vågade utmana motståndaren gång på gång. Mycket bra. Fortsätt så är du snäll.
Det var match i en halvlek. Då var det stundtals plågsamt att vara Blåvit. I andra halvlek var det klasskillnad. Då njöt man såklart. Inte fullt lika njutbart att det bara var drygt 7000 på Ullevi. Ok att matchen gick på TV - men ändå. Tycker man har rätt att kräva bättre uppslutning.
Gais på torsdag. Ska bli kul.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar