...shit vilken dålig match som spelades på Örjans vall i går. Hade jag inte vetat bättre hade jag trott att det var rubrikens båda lag som möttes i ett Superettandrama utan linjer och spelmässig finess.
Blåvitt var allt det de inte brukar vara; uddlösa framåt, ängsliga och ostrukturerade. Omdisponeringarna i laget under matchen är inte skäl nog för den trötta, bleka match som Blåvitt gjorde.
Allra tristast (förutom skadorna då) var att HBK vann i stort sett varenda närkamp. Blåvitt var konstant tvåa på bollen. Ovanligt.
Underskattning? Näe, vill inte tro att sånt amatörtänk existerar i årets trupp.
Mötte de ett bättre lag? Nejnej, men just igår mötte de ett lag som sjukt nog verkade vilja mer och som slet som djur. HBK vek sig fan inte en tum. Känns hårt att skriva en sån hyllning till motståndarlaget, men geisten och inställningen var grym hos hallänningarna igår. Varför Blåvitt tappade sin frenesi och aggressivitet någonstans i faggorna kring Träslövsläge fattar jag inte. Ovanligt att se. Och väldigt trist.
Karisik? Ja fan vet vad han har för hållhake på sina tränare.
HBK=Kalmar FF light. På gott och ont. Mest ont såklart. OCH årets Allsvenska Benknäckargäng, som jag skrev häromdan. Också det mest på ont. Av förklarliga skäl. Fråga Sebastian Eriksson, Ragnar eller Gnaget-Karlsson.
På lördag hoppas jag på ett soldränkt Ullevi och ett lätt skamset Blåvitt som revanscherar sig genom att smälla på stackars Norrköping med både stil, struktur och råstyrka och fixa tre nya sköna poäng. Just så.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar